Kramat toastolen!

I fredagsmorse gick jag som vanligt upp 07.10 för att göra mej redo för jobbet...dock hade jag en lite annorlunda känsla i magen...orolig lixom...började fixa till mej, sminka på mej mitt ansikte o plötsligt stod jag där, med gårdagens taco house mat framför mej, i toastolen.

Tacosen såg dock inte lika frestande ut som dagen innan. Tänkte för mej själv "-det kan bara inte vara influensa, det får inte vara det, är nog bara lite orolig i magen".

Var helt fullbokad med kunder hela dagen som ville bli julfina...Jag skulle minskäl till jobbet.

Tvättade mej igen och började sminka på mitt ansikte på nytt. Tog på mej kläder och var så gott som klar för att kliva ut genom dörren när jag kände det igen, sprang som en dåre för att hinna och där var den välkända kaskaden....det var fan influensa..man känner ju igen den.

Jaha var bara att ringa en kollega som kunde boka av mina kunder så snabbt som möjligt, men vilken ångest, lämna alla i skiten, jag vet ju hur stressigt det är med julen på jobbet.

Men som mamma sa så kan man ju inte hindra kräksjuka på något vis, feber o dylikt kan man hindra med alvedon men icke kräk.

Bara att glida ner i pyjamasen igen inse att man har några jobbiga timmar framför sej.

Vid 17 tiden tog jag ett litet glas vatten, att vatten kan smaka så gott är helt otroligt. Gratis är det ju också...Så denna vecka utser jag vatten som världens mest underskattade dryck.

Framåt 22 tiden drack jag ett helt glas "proviva nypon" efter min syster tips, som också haft kräksjuka inom familjen denna vecka. Gjorde gott.

Idag fick man ju slå på stort efter dieten så snälla Mattias var och hämtade min favoritpizza på Grandisimo. Nu är jag på benen igen, stakare än någonsin.

Det som inte dödar, det härdar.

Imorgon kommer Cecilia med barn för att bli lite julsnygga i håret. Ska bli himla trevligt, hoppas bara hon hittar hit...vi hade ju lite problem sist hon skulle till Helsingborg :)

Alle har varit i farten igen!

Alle -Fan jag känner igen henne...hon är modell eller något va?
Svar: -Nej Alle hon är Sveriges integrations- och jämställdhetsminister!

För er som inte visste..

Idag, på självaste Lucias dag klarade jag min uppskrivning till mitt lilla körkort! :)

Det enda negativa med detta är att man tar ju sitt körkortskort (som man ska dras med i 10 år) INNAN man gjort provet...fick kika lite på hur det kommer se ut...kan väl inte säga att det var det bästa kort som tagits på mej...ser både svimmfärdig och skitnödig ut..men det hör väl till...

Kul i alla fall!

Torkade blommor och julfest!

Som min mamma har sagt kan man faktiskt inte BARA ha plastblommor i sin lägenhet utan några med lite liv i sej får man faktiskt ha..Efter det mottot lever jag idag..

Men se hur det blir...de bara dör för mej...vad har jag gjort dem? Har jag inte vattnat dem? Har jag inte gett dem ömhet o kärlek?

Allt detta har jag gjort ju gjort...JAG kan inte hjälpa att min pojkvän till mördare hänger sina svettiga träningskläder på ett ställ mitt framför dem så att de avlider av odören.

Så här såg mina enda levande blommor ut häromdagen.

De här är en murgröneliknande blomma..den ska vara starkt mörkgrön med tjocka blad...nu...NU är den stackaren lite halvdassig i färgen och lite frasig i texturen...stackare...

För att bli förlåten tog mattis med mej till IKEA för att handla lite...

Där hittade jag denna roliga krabat...köpte faktiskt två..en till varje sida om lampan... än har jag inte gett upp mamma!!! Någon dag ska jag jag lyckas hålla dem vid liv lite längre än en månad..

Adelia, Albin o Tina var o hälsade på mej förra veckan..mycket trevligt...vi mös lite hela dagen.. Här har vi lilla Albin i mitt knä...lite mörkt kort kanske men tänkte va snäll mot honom så jag hoppade över blixten.

Köpte även en fin ram på IKEA till Adelias fina kort som hon tagit på öppnaförskolan. Så fint står hon där uppe på hyllan...visst?

I lördags hade vi julfest med hela Frisyrmakarna...74 personer var vi...rätt så bra drag om jag får säga det...Vi brukar tillbringa middagen på båtarna mellen Hbg och Helsingör men en epok har gått i graven (sing halleluja, sing it, sin halleluja.). I 60 år, sedan frisyrmakarna startades har de åkt där fram o tillbaka, vartenda år. Jag har då bara varit med 2 år och de två gångerna räcker gott och väl för mej. Sega, svampiga prinskorvar som de tagit upp från en stor plåtburk o bara värmt i flera timmar, äckliga torra mackor o sleten skinka...

Nej tacka vet jag Cantina där årets julfest gick av stapeln..gud så god mat det var, Tex mex mat (varför börja äta julbord redan nu, dumheter), det var grillade revben med honungmarinad, majskolvar, fajitas (eller hur det stavas) med gott kött, kryddig köttfärs, paprika lök och goda såser, friterade lökringar och några konstiga pepperoni fyllda med god ost som också var friterade. Allt direkt från grillen...fräschare kan det icke bli!

Tyvärr blev det ju dock inte så många bilder som jag tänkt..ju senare det blev dessto mer glömde jag bort att ta foto.. men här har vi iaf gamla klasskompisar till mej...Sara och Veve.
Min salongskollega Alle försöker härma en vän till sej som alltid gör fula (eller som vännen tycker, sexiga) miner...jag tycker dock Alle ser himla söt ut här. Man ser även vår Chefs peacetecken (sooo hippielike hehe) och öl i bakgrunden.
Några fler kollegor från min sallong...Sara, och Alle då såklart och vårt senaste tillskott Madde.
Här är Sara, Alle, Veve och Fernanda.
Mer bilder än så blev det tyvärr inte...eller ehh jo men dom blev lite suddiga...inte lika stadig på hand som jag brukar va.

Dop och resten av veckan

I helgen var det dop för, som han numera heter, Albin Fredrik Nordström..

På denna bild är ju jag längst till vänster (fadder), Tina (mamma), Hanna (gudmor), Fredde (pappa) och Jonny (fadder).

Till denna bild vill jag också uppmärksamma alla på våra händer, man ser ju tyvärr bara mina och jonnys, men även Tina och Fredde står så med händerna. Är detta något kyrkligt fenomen? Men tänk efter själv, vart gör du av dina händer i kyrkan om du då står upp vill säga..? Jo, du lägger dem sådär...i prästställning! Varför? ingen har sagt att man ska göra det? finns det i våra gener eller?
Här är lilla Albin med vår överreligösa präst...hon tyckte det var störande när barnen skrek i kyrkan och hon sa bestämt till att vi ABSOLUT inte fick ta kort under en bön. Verkade nästan som hon inte tyckte om barn... Hon väntade till och med med att sätta igång med hela dopet tills min andra syster Saras barn Felix slutade gråta...Sara kände ju inte alls sej dum eller så..
Min uppgift som fadder var att torka av Albins huvud när prästen skvätt vatten på honom, men vi tyckte det skulle va trevligare om Adelia fick göra det...prästen var inte lika imponerad. (Titta på freddes och jonnys händer...prästställning...jag säger det igen, det måste finnas i generna).

Här är Albins fina tårta! Himla god för dem som gillar grädde...
Här är min Mormor (för er som undrar -Vem? så är det hon till höger med glasögon och otroligt mönstrad blus) och Jonnys flickvän Mia.

Lilla Adelia kom som vanligt och mös med mej och Matte på söndagsmorgonen (typ kl 7...öhh). Här busar Matte med Adelia och hennes nappis.
Söndagen bestod väl inte av mycket mer än överbliven smörgåstårta..Tina gör dem alldeles själv och de är fruktansvärt goda...har inte ätit så mycket mat på länge..åt två stora bitar på dopet, en till "nattmacka" en till frukost och sedan tog jag med mej två stora bitar hem som jag åt till kvällsmat och middag på jobbet på Måndagen...är inte så sugen på smörgåstårta mer..


Har jobbat som vanligt hela veckan men igår hade jag faktiskt halkkörning (håller ju på me mitt körkort). Alla jag pratat med hade berättat för mej att det var det roligaste de vatt med om, att det pirrade i magen och man åkte runt, runt, runt.....det jag frågade mej igår efter jag haft körningen var -Va fan har ni gjort på er halkkörning? Gjorde ni några av övningare korrekt? visst jag kan hålla med om att tiden flög förbi...men jag gapskrattade ju aldrig...inte mer än när de andra gjorde bort sej, skadeglad som jag är. Det enda jag hade i huvudet var att jag minskäl skulle klara att undvika "människorna" på övergångsstället, eller "älgen" på vägen. Vet inte om jag inte hade så FRUKTANSVÄRT roligt pga att jag är så otroligt tävlingsinriktad och har skyhöga krav på mej själv eller om det berodde på att jag hade för höga förväntningar...hoppas på det sistnämnda ;)

För att glömma min besvikelse över halkkörningen så fick jag ju baka några muffins...som tröst.
SÅÅÅÅÅÅ goda...med massor av choklad i!

Inez...eller Ines?

Min kollega Pernilla kom ner på salongen idag och visade sin underbara bebis..hon ska heta Inez eller Ines...de är inte helt säkra på vad det blir...jag tycker klart Inez..snyggare lixom.

De små liven är ju så otroligt små...jag tycker ju Alibin är liten när ja träffar honom, han är ca 3 mån...men man glömmer att de faktiskt är pytte pytte när de precis är nya.
Här sover hon gott på mammas axel.

Vi snackade ju endel om hur själva "jag skiter ut en soffgrupp" grejen gick...och den gick hur bra som helst.

20 min tog det, från det att Pernilla kom in på BB tills det att hon låg på mammas mage.

Önskar att det är så det blir för mej också men med min vanliga otur tror jag inte det...snarare har jag väl värkar i 20 DAGAR.

Men fin är hon verkligen...lilla INEZ!!!

Detta är mitt tilltugg till Grey´s Anatomy ikväll det är ju dubbelavsnitt ikväll, spännande! Ostbågar är nog faktiskt mina absoluta favoriter...man ska öppna påsen en stund innan man ska äta dem så de blir lite sega också...fruktansvärt gott!!!!!

Snart är det bonde söker fru med..inte för att jag tycker det är jättebra men man måste ju kolla på Bonde Fredrik..man kan ju tyvärr inte annat än skratta...så otroligt pinsam. Jag får till och med ändra kanal ibland för att jag tycker han är FÖR pinsam.

Helg i HBG!

I lördags efter jobbet kom familjen Nordström och hälsade på (fredde såg förjävlig ut i håret så han blev klippt, i och me dop på lördag så måste man va fin.)
Adelia busade såklart så mycket som det bara gick, här blockar hon dörrhålet så man inte kan gå förbi och skriker...

-Hä stängt!!!

Hon sa även till mej...-Fija...din mage tjock! snällt syskonbarn jag har lixom...de säger ju att barn är ärliga...men det tror (hoppas) inte ja på!
Här busar Matte och Snuffan allt vad de kan!

I söndags kom syster Sara och skulle få sitt hår tillfixat...hon förstod nog piken jag gav dem (mina kära systrar) härom veckan...jag kallade dem systrarna utväxt!
Men iaf, i med slingor i hela håret, sedan löshår i detta och vips (5 timmar senare) var hon som en ny snygg människa....tänk vad lite färg kan göra!

Idag kom Bella (som e på bilden) och Azade och hälsade på på salongen. Vi ritade lite, sjöng imse vimse spindel några gånger och hade pusskalas...Finns det någon mer som har så underbart fina ögon som Bella har? tror inte det?
Detta är min kollega Alle (Aleksandra)... hon gör så att mina arbetsdagar ej känns lika jobbiga. Hon har de roligaste kommentarer en person kan komma med. Idag pratade vi tex om att jag har många danska kunder och att hon inte förstår någon danska alls, så det är tur hon inte har några. Jag säger då att jag förstår det mesta men att jag inte förstår hur de räknar o så... hon klämmer då ur sej...

-Nej jag vet, skiiit svårt, de säger ju lixom Drei und vierzig och såna grejer..

Jag ger då min blick som ja alltid ger henne när hon sagt något mindre klokt.

-Ehh Alle, det är ju tyska....

Det är inte så att Alle är trög eller så på något vis..tankarna går bara lite sakta ibland :) Men hon är verkligen en av de mest underbara personer i denna värld, aldrig elak eller sur...alltid glad och possitiv..och en sån person är det tur att jag träffar varje dag, jag är ju pessimisten själv!

Helg i Osby..

Det här är vad man möter direkt innanför dörren hemma hos mammi och pappi...inte den vanliga städade hörnan där inte..

Denna röra beror på att min kära syster Tina, hennes två barn och hund befinner sej i huset.

Min kära syster är lite av en slarver (jag likaså) men vår mor är nog raka motsattsen, alltid haft jätterent och snyggt omkring sej men det går inte när man har två utflugna barn, plus barnbarn och en hund på besök i huset.

Nu kan jag ju inte säga att Syrran gjort denna röra, bara det som hänger och ligger på stolen (och nu såg jag visst att den bruna tröjan faktiskt är min, som sagt jag är likadan).

Adelia, det lilla livet, är väl kanske den som stökar mest, så fort mamma plockat upp lite, som hon gör typ hela tiden för att man ska ha någon yta golv att komma fram på, så häller Adelia ut något nytt eller hittar hon på något annat hyss, haha.

Mamma säger ju dock att det faktiskt inte är vi som stökar och skitar ner så mycket..det är lilla simba (eller stora kanske) han fäller så himla mycket så fast man städat så är det två timmar senare lika skitigt som innan.
Pappa försökte göra alla en tjänst så han frågade grannarna, som har en likadan hund om de ville bli simbas nya föräldrar, de vägrade dock, konstigt nog upplevde frun i huset samma med hundhår överallt varpå hon dammsög två gånger om dagen.

Med enkel matte så förstår man ju att med en hund till så hade det ju blivit dubbelt så mycket städande.

Det här är då "gästrummet" som blivit överröst av mej, Tina och Albin.
Denna mjuka, riktigt goa, knirrfria säng...hrmm kanske inte...men här har iaf jag och Tina sovit. Gick bättre än förra gången vi sov tillsamman iaf, då var Tina gravid och stor, väldigt stor. När Tina då vände sej om, som kräver endel arbete när man är några kilo tyngre, höll hon på att knuffa ner mej rätt in i elementet, fick inte så mycket sömn den natten...men vem behöver sova...inte jag iaf?

Försökte lägga in en bild på Adelias nya "bruna" docka som heter "Mimmi". Adelia, som är en liten gnutta "lillgammal" och fruktansvärt noga med att allt som man leker skall göras som på riktigt, hon tyckte att jag skulle amma Mimmi när hon vaknat från sin middagslur.

-Mimmi hungri...hon äta dina bröstana. (hon pekar på mej och börjar slita i min tröja.) Det är nu jag, snällt men bestämt säger till henne att jag faktiskt inte är Mimmis mamma så hon ska inte alls äta något från mej.

Adelia får då sin berömda "surmin" som verkligen är en upponedvänd glad mun...mungiporna hänger verkligen riktigt långt ner. Tina tycker ju såklart synd om henne så hon säger -Men frida, det är ju bara vi som är här, du kan ju låtsas....? Mycket gör jag för Adelia men...LÅTSAS AMMA? där går gränsen...jag säger nej och Adelia börjar stortjuta, mormor som vill alla väl försöker trösta och säger att -Adelia det är ju du som är Mimmis mamma, du kan ju mata henne? Adelia gråtskriker då ut något liknande som -Ja int såna bröstana som fija...

Man får alltid sej ett gott skratt när man träffar barn...

Som ni säkert förstått ligger mina syskonbarn mej väldigt varm om hjärtat. Känns konstigt att man ska få egna (någon gång i framtiden) som man faktiskt kommer att skydda och älska ännu mer, känns lite som att jag inte kan älska MER. den som lever får se.

fredagsgott!

Kiwi, passionsfrukt, plommon......och lite röda snören!

Helt nyttig får man ju inte bli!

MÄN?

Hur kan Män tänka som dem gör? Var är det tankarna inte riktigt kopplar, eller kommer fram?
Har dem något typ av filter som rensar bort tankar om romantik, kärlek, respekt och ömmhet?
Är det bara sport, pengar och sex som kommer igenom?
Om det nu är så att dem har ett sådant filter, kan man då köpa ett nytt? Ett nytt som funkar lite bättre än det gamla?

Om bara män hade ansträng den hjärna de blivit begåvade med hade nog fler förhållande funkat...!? Jag menar hur svårt är det egentligen att göra en kvinna glad, lite blommor då och då, en överraskning liknande att mannen lovar att laga mat OCH diska och bara ta hand om sin kvinna för EN ENDA kväll i och med att kvinnan gör det resten av årets alla dagar, eller bara en kram, en kram där mannen bara visar "åh vad jag är glad att jag har dej" och inte har någon typ av baktanke med det, som de faktiskt oftast har.


Visst vi kvinnor är väl kanske inte de lättaste att förstå, vi pratar kanske lite i gåtor.
Ex är ju -En man o en kvinna i en bil. De kör förbi ett kaffé, kvinnan säger, -gud vilket mysigt litet ställe, mannen bara mummlar -mmm, visst. Och kör vidare.
Om vi byter ut mannen mot en kvinna, då hade ju denna kvinna förstått att hennes vännina kanske var sugen på kaffe och ville fika en stund och genast svängt in på kaffét.

Men hallå, ska man verkligen behöva be om att få bli överraskad lite då och då?
Vi kvinnor vill inte be om grejer, vi vill att mannen ska göra grejer av sej själv, för att han vill göra en glad osv, men ack nej. Tror vi kvinnor har lite för stora tankar om män, vi förlorar aldrig hoppet, -Kanske, kanske en dag gör han något för att visa sin uppskattning.
Kvinnor, eller jag själv iaf, gör gulliga saker naturligt, för att jag älskar.
I och med att jag älskar, vill jag visa det också så att personen ifråga inte tror att ja tar den för givet, är ju lätt hänt. Män tänker nog inte så?

Sitter och funderar om det kanske bara är jag (och mina kollegor) som har det såhär, eller om det finns fler ouppskattade kvinnor där ute?

Kanske är jag gnällig? kanske ska jag hoppa jämnfota, klappa händerna och skrika uppmuntrade ord som "bra gubben, duktig kille" när han gått ut med soporna för att han verkligen inte kunde trycka ner mer i den, fast han verkligen försökte.

Men vem ska då uppmuntra mej när jag städar, tvättar, bäddar, diskar, betalar räkningar, klipper gräsmattan osv?

Jag behöver inte mycket, respekt och trygghet..och lite avlastning då och då.

Fullt av barn!

Efter jobbet åkte jag tåg till syrran och blev hämtad av hela ligan.

Det första som stod på schemat när vi kom hem var ju att baka kanelbullar med Adelia. Hade ju lovat.

Det roligaste Adelia vet är ju att röra smeten, kladd överallt med andra ord.


Så här fina blev våra bullar som jag o Adelia började baka, sen när det började bli jobbigt, med att knåda o så fick Tina ta över.
Det tråkiga är ju att bullarna ser otroligt goda ut men ack så fel man kan ha, i och med att det är glutenfria så är dem rätt så sega. För en annan som smakat mammas goda bullar var det ingen hit, men Adelia åt med glad min, hon vet ju inte bättre :)
Kvällen avslutades med mys framför TV:n.

På söndagen åkte jag, Tina, Adelia och Albin till kalla center syd (de bygger ju om så det är lika kallt inne som ute). Hittade fina rosa skor till Adelia. Hennes kiseskor (puma) har ju blivit för små. Handlade lite godis och läsk inför kvällen.

På eftermiddagen kom Sara och Felix. Alltid lika mysigt att träffa alla små söta barn som jag älskar över allt annat, men samtidigt, alla tre? det var lite väl mycket för mej.
Alla tre var trötta, så med andra ord var ingen på sitt bästa humör.
Fredde gick på världens längsta runda med Simba för att komma ifrån kaoset en liten stund (hade gärna följt med)

Stökigt blir det ju också med så många barn.

Det är faktiskt himla skönt att åka hem och sätta sej framför tv:n. Helt själv.

JIPPIE!!

Sitter på jobbet, dött för att va en lördag, fast det brukar bättra sej framåt 11 tiden, då har alla som har ledigt vaknat till liv och ätit mysig lördagsfrukost. Sån frukost jag aldrig kan ha i och med att jag ALLTID jobbar lördagar!

Direkt efter jobbet ska jag till Tina, snuffan (Adelia) och Albin!
Ska bli så roligt, har längtat så mycket efter Adelia. Hon och jag ska baka kanelbullar idag och hon ska kavna (det vill säga kavla, hon kan ju ej säga L än).
D och G har hon också lite problem med när hon ska prata snabbt, då blir det stadis för dagis, och stodis för godis...
Mattes favorit är väl "ja sassa min bonn" som hon säger till "jag kastar min boll".
Helt underbar är denna lilla människa! Älskar verkligen henne!

Tycker inte så synd om mej längre..

Ringde pappa i eftermiddags...han berättade att mamma var dålig, att hon var hemma från jobbet, var yr osv.
För de som inte känner min mamma så kan jag berätta att när hon är hemma från jobbet så är det inte en fis på tvären precis, snarare är hon dödssjuk, hon jobbar tills hon trillar ihop.

Sedan jag fick ett samtal från pappa mitt i natten (för snart två år sedan) och han sa att mamma låg på sjukhus, att hon hade fått en TIA http://www.vardguiden.se/Article.asp?ArticleID=3120, en typ av propp i hjärnan, sedan dess har jag med flera kanske varit lite väl överbeskyddande.
Så fort han säger att mamma är dålig (pappa får ju skvallra i o med att mamma aldrig säger något själv) får jag en klump i magen, hemska tankar kommer upp, självklart de värsta man kan tänka sej.

Jag kan verkligen inte tänka mej ett liv utan min mamma, bästa vän och faktiskt även mentor ;) är rädd om henne. Hoppas hon förstår att det är därför vi är så överbeskyddande.


Men åter till saken, hon fick in till akuten, diverse prover togs och de röntgade huvudet.
Inget hittades, bara en massa spekulationer om vad det kan vara.
Vill inte veta vad det KAN vara, vill veta vad det ÄR.
Får avvakta och se om det bättrar sej.


Tycker inte så synd om mej själv längre helt enkelt....känner bara mej riktigt dum nu.

tycka synd om mej själv dag!

Har en sån där dag...eller kanske en sån där vecka..
tycker såååå synd om mej själv...
Tycker människor inte uppskattar mej på det viset de egentligen skulle göra.
Bara utnyttjar, sviker och klagar.

Men kanske är det så att jag inte är värd mer? inte vet jag.
Kanske är jag inte en så bra person som jag själv tycker att jag är.

Fösöker tänka att jag ska sluta gnälla och tycka synd om mej själv, finns ju folk som har det värre, varken mat eller tak över huvudet...och speciellt inte så underbara föräldrar som jag har.

Tack mamma och pappa, utan er hade jag nog gått under!

Då var man hemma i lugnet igen!

Passade felix igår när hans kära mor och far var bortresta.

Dagen började med jollrande från hans sovrum 06.58, jag vill här o nu påpeka att detta var min lediga torsdag då ja inte brukar gå upp innan lunch.

Ligger och tänker att kanske, kanske så somnar han om. Väntar tills 07.00 men han jollrar vidare, inte sur iaf tänker jag sömndrucket men glatt.

Kikar in till honom, han klämer av världens gladaste skratt o sprallare med sina söta små ben....här vill jag fråga alla, kan man verkligen va sur för man då blivit väckt så tidigt? NEEEEEEEJ det kan man inte, inget värmer mer i hjärtat än när en söt liten plutt som han ler mot en!

Tar upp den söte o går ut i köket där min kära söta syster har skrivit en låååång lååång lista om hur, när o var ja ska mata honom. (i onsdagskväll hade vi även genomgång med hur man öppnade garageporten, hur man fällde upp o ner vagnen, vilka kläder han skulle ha ute, vid vilka grader osv..)

Välling är det första som står på schemat, åt med god aptit! Lekte sedan lite, sen helt plötsligt var det ju dags för gröt och sovdags. Sedan bar det av en runda ner till byn.

Trodde dock inte det var så extremt svårt att klä på ett barn o få ner i vagn och komma ut innan det blir gråt o gnäll. Han tyckte nog jag var lite sölig och ovan, gick ju inte riktigt lika fort som när mamma gör det.

Väl nere i byn ska jag gå o köpa ett marlboro light, tänkte innan att det kanske inte passade sej när jag hade honom med mej, men herre gud, jag måste ju röka o det är faktiskt inte mitt barn.(har lovat mej själv o alla andra att jag ska sluta den dagen jag får redan på att jag har något i magen)

Köper ett lypsyl och min cigg, kassörskan frågar -ska du betala detta tillsammans eller?

och med en blick som säger "inte ska DU väl röka när du har ett litet BARN, ungdomar idag"

med skamsen min säger jag tyst ja och småspringer ut från affären ner till mammas jobb för att skälla av mej! mamma höll med att det var en lite lustig fråga, hon har ju faktiskt inte med o göra vad jag handlar.

Sedan är det matdags igen, barn äter verkligen hela tiden, nu då lunch, pasta med någon form av sås, burkmat som burkmat tycker jag.

Gammelmormor kommer en runda, får håret klippt och leker lite.

Surmunnen börjar komma o sovdags igen, men denna gången gick det inte riktigt lika lätt som första, ville helt enkelt inte lägga sej till rätta.

Jaha det var bara på med ytterkläderna igen, sölig igen o han sur igen.

Somnade som tur var redan innan vi svängt av från uppfarten till huset, så trött va han, går o hälsar på morfar, snackar lite skit.

Hämtar sedan Ville, syrrans mans barn på fritids, vi har djupa samtal om att rökning är farligt, men som tur är, som han säger, har han fått en spruta mot rök, så han kan inte dö av den. Livligt fantasi de där små.

Fikar lite och felix får mosad banan och macka, mackan fastnar som vanligt uppe i gommen o han klöks men ner kommer det efter många om och men.

Helt plötsligt är sara o micke tillbaka igen, o jag ska åka hem. (tåget som vanligt försenat från osby, missar tåget i HLM och får vänta i en timme på nästa tåg, ni förstår kanske varför ja kallar osby, byn som gud glömde.)

Nu med resultatet i hand kan jag nog faktiskt bli en rätt så bra mamma, men tror ja väntar några år, är för glad vid att sova o sådär, o det får man nog inte så mycket med en liten.

Passar mej bra att få låna mina systrars en stund o sen lämna tillbaka och åka hem och lägga mej!

ha det!

helgen!

Klass fest i lördags med dem jag gick ut gymnasiet med, 13 som gick ut, vi var 6 som kom...? men roligt hade vi ändå.
Vi tävlade i sing star karaoke och drack vin... skrattade ordenligt åt våra gäla "tror vi kan sjunga men det kan vi verkligen inte" röster.

Sedan bar det vidare till PL 13 för en drink, trångt men bra musk.
Tivoli blev nästa ställe där vi faktiskt blev kvar hela kvällen. Jag tappade ju helt tiden, tänkte jag inte skulle va ute så länge i och med jag varit trött o förkyld så länge men jag vinglade nog hem vid 5 snåret på morgonen.
Blev tvärr lite många sena drinkar också, min nya kollega på frisyrmakarna (sara) jobbar helger på tivoli och hon var ju inte precis snål med att bjuda, och väluppfostrad som jag är tackar man inte nej när någon är vänlig och bjuder.

Dagen efter hade jag enligt min uppfattning "ätit något dåligt".
Mattias tyckte konstigt nog inte alls synd om mej. Jag däremot tyckte väldigt synd om mej!
Kl 19 åt jag mitt första mål mat, pizza från grandissimo.
Mådde sedan genast bättre.

Kan dock lova att för min del blir det inte fler klassfester eller liknade på iaf ett halvår.
Är ju egentligen en hemma-tjej, älskar att mysa och titta på tv!

Ursäkta att jag inte lägger upp bilder än men vet inte var sladden till kameran är, krävs lite rotande och upp och ner vändande innan jag hittar den.

Idag ska jag övningsköra med lennart, hoppas det går lika bra som förra gången.
han gav ju mej en otroligt komplimang sist "-Frida, du kommer få körkort väldigt lätt, du är ju inte så förkallkad som du ser ut." den kommentaren beskriver lennart i ett nötskal. många kan nog inte ta honom på rätt sätt och blir sura, jag flinar faktiskt bara.

Imorgon bär det av till osby, ska passa felix, EN HEL DAG, nu får mina mammakunskaper verkligen prövas. Men han e ju snäll, lille felix.

ha det bra!!!!

Då ska vi se hur detta går ila lilla!

Lägger ut en bild på det bästa som finns i mitt liv.