Tycker inte så synd om mej längre..

Ringde pappa i eftermiddags...han berättade att mamma var dålig, att hon var hemma från jobbet, var yr osv.
För de som inte känner min mamma så kan jag berätta att när hon är hemma från jobbet så är det inte en fis på tvären precis, snarare är hon dödssjuk, hon jobbar tills hon trillar ihop.

Sedan jag fick ett samtal från pappa mitt i natten (för snart två år sedan) och han sa att mamma låg på sjukhus, att hon hade fått en TIA http://www.vardguiden.se/Article.asp?ArticleID=3120, en typ av propp i hjärnan, sedan dess har jag med flera kanske varit lite väl överbeskyddande.
Så fort han säger att mamma är dålig (pappa får ju skvallra i o med att mamma aldrig säger något själv) får jag en klump i magen, hemska tankar kommer upp, självklart de värsta man kan tänka sej.

Jag kan verkligen inte tänka mej ett liv utan min mamma, bästa vän och faktiskt även mentor ;) är rädd om henne. Hoppas hon förstår att det är därför vi är så överbeskyddande.


Men åter till saken, hon fick in till akuten, diverse prover togs och de röntgade huvudet.
Inget hittades, bara en massa spekulationer om vad det kan vara.
Vill inte veta vad det KAN vara, vill veta vad det ÄR.
Får avvakta och se om det bättrar sej.


Tycker inte så synd om mej själv längre helt enkelt....känner bara mej riktigt dum nu.