Dop och resten av veckan

I helgen var det dop för, som han numera heter, Albin Fredrik Nordström..

På denna bild är ju jag längst till vänster (fadder), Tina (mamma), Hanna (gudmor), Fredde (pappa) och Jonny (fadder).

Till denna bild vill jag också uppmärksamma alla på våra händer, man ser ju tyvärr bara mina och jonnys, men även Tina och Fredde står så med händerna. Är detta något kyrkligt fenomen? Men tänk efter själv, vart gör du av dina händer i kyrkan om du då står upp vill säga..? Jo, du lägger dem sådär...i prästställning! Varför? ingen har sagt att man ska göra det? finns det i våra gener eller?
Här är lilla Albin med vår överreligösa präst...hon tyckte det var störande när barnen skrek i kyrkan och hon sa bestämt till att vi ABSOLUT inte fick ta kort under en bön. Verkade nästan som hon inte tyckte om barn... Hon väntade till och med med att sätta igång med hela dopet tills min andra syster Saras barn Felix slutade gråta...Sara kände ju inte alls sej dum eller så..
Min uppgift som fadder var att torka av Albins huvud när prästen skvätt vatten på honom, men vi tyckte det skulle va trevligare om Adelia fick göra det...prästen var inte lika imponerad. (Titta på freddes och jonnys händer...prästställning...jag säger det igen, det måste finnas i generna).

Här är Albins fina tårta! Himla god för dem som gillar grädde...
Här är min Mormor (för er som undrar -Vem? så är det hon till höger med glasögon och otroligt mönstrad blus) och Jonnys flickvän Mia.

Lilla Adelia kom som vanligt och mös med mej och Matte på söndagsmorgonen (typ kl 7...öhh). Här busar Matte med Adelia och hennes nappis.
Söndagen bestod väl inte av mycket mer än överbliven smörgåstårta..Tina gör dem alldeles själv och de är fruktansvärt goda...har inte ätit så mycket mat på länge..åt två stora bitar på dopet, en till "nattmacka" en till frukost och sedan tog jag med mej två stora bitar hem som jag åt till kvällsmat och middag på jobbet på Måndagen...är inte så sugen på smörgåstårta mer..


Har jobbat som vanligt hela veckan men igår hade jag faktiskt halkkörning (håller ju på me mitt körkort). Alla jag pratat med hade berättat för mej att det var det roligaste de vatt med om, att det pirrade i magen och man åkte runt, runt, runt.....det jag frågade mej igår efter jag haft körningen var -Va fan har ni gjort på er halkkörning? Gjorde ni några av övningare korrekt? visst jag kan hålla med om att tiden flög förbi...men jag gapskrattade ju aldrig...inte mer än när de andra gjorde bort sej, skadeglad som jag är. Det enda jag hade i huvudet var att jag minskäl skulle klara att undvika "människorna" på övergångsstället, eller "älgen" på vägen. Vet inte om jag inte hade så FRUKTANSVÄRT roligt pga att jag är så otroligt tävlingsinriktad och har skyhöga krav på mej själv eller om det berodde på att jag hade för höga förväntningar...hoppas på det sistnämnda ;)

För att glömma min besvikelse över halkkörningen så fick jag ju baka några muffins...som tröst.
SÅÅÅÅÅÅ goda...med massor av choklad i!