Tyngden från mina axlar!

Här ser ni vad jag hade för mej idag...just det, fixat mitt körkort...puh säger jag bara...hur nervös kan man bli?

Men egentligen tyckte jag inte det var så farligt när jag väl kommit iväg, prövaren (eller vad fan man ska kalla dom) var hur go och trevlig som helst, han småpratade när han skulle och va tyst när jag gjorde något lite krångligt, jättebra helt enkelt!

Fick, vad jag tycker en rätt lätt uppkörning, landsväg, motorväg, villaområde...dock backning runt hörn som var min absoluta fasa...men fan, intalade mej själv att jag minskäl kan detta och jag kan lova att jag aldrig smekt trottoarkanten så fint som denna dag!
Väl tillbaka på vägverkets parkering dunkade hjärtat på i något för hög fart...

Så sa han -Du är godkänd, det var bra!

-Så jag har alltså körkort nu? sa jag

-Javisst!

-Menar du verkligen det?

-Ja, verkligen!

Jag slänger då mej runt hans hals och skrattgråter -Tack! i hans öra...efter detta har jag ett något suddigt minne...han babblade på om hur långt tid det skulle ta och få själva kortet och att jag inte fick köra utomlands med pappert jag fick idag osv...men det ända som fanns i mitt huvud var att hoppa ut ur bilen och skrika allt vad jag kunde av lyckan!

Väl ute ur bilen mötte Peter (chefen på körskolan) mej med en stor kram och grattis!

Men den viktigaste jag letade efter var ju Lennart som hjälpt mej genom denna (helvetes) tid...och så såg jag honom, jag tjoade och skuttade/hoppade/sprang fram till honom och skrek

-Jag klarade det!!!! Han upplyste då mej om att det inte var någon överraskning för honom...men jag såg att han var himla stolt över mej!..

Kommer sakna Lennart, Peter och kristell som jag haft så bra kontakt med...

Här har ni lilla Lennart (inte så klar bild men iaf)...han kommer också från Osby...nog därför vi hittat varandra så bra..samma torra kassa humor!

GLAD som tusan är jag idag iaf...nu ska jag susa och fräsa rundor!!!!

Ha det bra!