Trött!

Önskar jag kunde länka till en doftsida där man kunde lukta på min underbara allrengöring som jag har just nu...AJAX fête des fleurs "sunshine lily"...den kan få mej att torka golven varje dag..

Det finns ju absolut inget bättre än att sätta sej i soffan helt utmattad och trött och titta på allt man puttsat, gnott och dammat på, under, emellan och i...man är så nöjd med sej själv...det är så rent och fint och man är äntligen värd en god paus.

Känner att jag, både på gott och ont, börjar bli mer och mer lik min kära mor...när jag var liten förstod jag absolut inte varför hon var tvungen att städa HELA tiden...drygt när hon väsnades när jag tittade på tecknat ju. Varför städa? det blir ju skitigt lika fort igen tänkte jag..

Nu har jag det själv likadant, jag städar och fejar så fort jag får en stund över och Mattias är den som klagar på att jag ALLTID ska städa...han tycker en månadsstädning räcker, jag kan då poängtera att detta inte är något skämt fråns hans sida, i somras hade jag tre veckors semester och åkte hem till mina föräldrar för att få lite lugn och ro och när jag kommer hem har han absolut inte ens tittat åt dammsugarens håll...undrar åt vilket håll han tittat...det var (enligt mej) helt fruktansvärt..dammråttor i hörnen, grus över hela golvet och ett tjockt dammlager på våra fina svarta möbler...ja usch bara...men det värsta var att disken i diskmaskinen hade möglat, ja du läste rätt MÖGLAT! Det är ju sånt som händer när man ALDRIG sköljer av tallriken INNAN man sätter in den i diskmaskinen och man resonerar på det vis "att om inte diskmaskinen är full sätter man inte igång den"...men HALLÅ? den blir ju aldrig full inom lagom tid när man bara är EN person...!!!

Varför kan män helt enkelt inte tänka själva en enda jävla gång?

Varför måste man komma ihåg vart de lagt sina bilnycklar, sin plånbok, om deras tröja behöver tvättas eller inte..

Nu när jag själv sitter och ser vad jag skriver blir jag förstummad över att jag, FRIDA, har blivit en husmor...en ny mamma till min sambo...jag har blivit min mamma...

Mamma har alltid tagit hand om oss tre barn...eller fyra blir vi ju med pappa för han är nästan den som har behövt mest hjälp...inget ont om min pappa, han är världens bästa, men utan mamma hade han gått under...och det vet han nog själv också innerst inne ;)

Nu när jag sitter här och tittar på mattias där han sitter i soffan med huvudet i en något obekväm ställning och öppen "sovmun" blir jag ändå varm i hjärtat...konstigt det där...han kan knappt bre en macka själv men ändå så är det i hans famn jag känner mej trygg och skyddad..

Tror det är den där kärleken som spökar :)...och lite hopp?...mamma säger ju att dom bättrar sej lite, lite grann med åren...pappa är ju till och med vad man kan kalla riktigt huslig nu för tiden...så jag får se om Mattias är något huslig om 30 år...hoppas det...men tror faktiskt det är kärleken som kommer ta oss genom livet, likadant som den tagit mamma och pappa...tror inte Mattias blir något huslig de närmsta 10 åren...han har inte visat några tecken på det än iaf...men som jag brukar säga

Hoppet är det sista som lämnar en...